Briathlon 2005

Jag har hört matte prata om Briathlon, men jag trodde väl inte att hon skulle anmäla oss redan i år... Jag är ju fortfarande väldigt ung. Men en alldeles vanlig fredag i maj kom Birgitta och Totte (Mc Marra's Jock Scott) och tillsammans åkte vi till Alingsåstrakten för att delta i just Briathlon. Vädret var fantastiskt, och humöret på topp. Matte och Birgitta satt och pratade hund hela vägen, dom hade jättetrevligt. Totte var lite stor för Onis bur i bilen, men han lyckades krångla sig in,  och till och med vända sig...

Vi var framme vid 19-tiden, och Briathlon-arrangörerna var på plats för att ta emot oss.  Min brorsa Rocky med matte Lena hade också kommit. Tälten monterades upp, och efterhand kom Ekerögänget, dvs Calle med Rita och Eva med Gucci. Sist kom Jessica med Marco. Så blev det lite vin och mera hundprat, innan det var dags att sova lite inför dagen D. Årets nyhet var "Gröna Rummet", en "riktig" vattenklosett som bestod av en trädgårdsstol med uppsågat hål i, med en mycket prydlig toasits fastmonterad. Den hade till och med en gren där man skulle spola... Ingen kunde hålla sig för skratt när det gröna förhänget drogs undan....

Lördag morgon: Frukost vid halv 8, jag fick kattmat i mitt torrfoder, för att matte tyckte att det var viktigt att jag åt upp allt denna dag. Vid detta laget hade även Mi med Ruzzin, Eva med Kruzzidull och Briathlonveteranerna Åsa och Kajsa dykt upp. Innan vi påbörjade vår vandring utrustade med karta och kompass, skulle vi utföra ett lydnadsmoment. Platsliggande i grupp - i skogen.  Alla mattar och en husse (Calle) brakade iväg över den risiga terrängen - för en del hundar blev det för mycket, men jag fick betyg 9! Jag "glömde" att lägga mig på mattes första kommando, men matte var ändå sååå nöjd.

Sen bar det av. Förutom karta och kompass, hade dom tvåbenta blivit utrustade med en utförlig vägbeskrivning. Så det skulle vara omöjligt att gå vilse, sa Helén. Mmmm, det tog väl i alla fall en halvtimma innan min matte tyckte att vi var fel, så vi vände. Då mötte vi Rita och hennes husse Calle  - Äh, då var vi ju rätt från början, konstaterade matte. Så vi slog följe, och dom gick och småpratade, och vi hundar lullade runt och klättrade lite på stenar. Rita är ju min halvsyster, vi har samma pappa, och vi trivs ganska bra ihop - i alla fall så länge vi är i rörelse...  Vi stannade vid Lilla Krökingen och tog ett dopp, och det var jättehärligt att svalka sig. Det brukar alltid vara dåligt väder på Briathlon, men i år var det  jättevarmt.

Efter 110 minuter var vi framme vid första stationen. Eftersom maxtiden för den sträckan var 100 min, fick vi 2 prickar som straff. Man fick en prick för varje påbörjad 5-minutersintervall som man var sen. Dessa drogs sedan från lydnadsmomenten. Innan det blev lite vila och fika,  skulle det bli inkallande. Det kan förekomma en liten störning, sa Frasse... Den "lilla störningen" visade sig bestå av Kajsa Jahrl, utklädd till festande fransos, dagen till ära iklädd randig tröja, basker och mustasch, med en champagneflaska i handen. När matte hade lämnat mig för inkallningen, dök Kajsa upp från ingenstans och sprang lite förvirrat omkring och ropade "Bonjour!" innan hon försvann lika fort som hon kommit. Jag blev så förvånad att jag inte kom mig för att göra någonting, och strax ropade matte "Ruffa kom!", och det gjorde jag... Betyg 10 igen - vad betyder en galen fransos, när min matte ropar - ingenting! Lite fika och ett svalkande dopp i bäcken, innan vi påbörjade nästa vandringsetapp.

Vandringen mot lunchstationen påbörjades, och denna sträcka klarade matte och jag alldeles själva - dvs. ingen hann ikapp oss. Solen sken och allt kändes precis så som det ska göra på Briathlon när det är som bäst. Innan blåsor och skoskav visar sig på dom tvåbenta. Jag var fortfarande i toppform, och fortsatte glatt att klättra lite på stenar och snusa runt i skogen. Denna sträcka hade en maxtid på 150 minuter, och det klarade vi med god marginal. Eftersom min matte  fick åka bil väldigt mycket på förra Briathlon, så var hon jättenöjd nu. Lite grusades glädjen av att det kom ett rejält ösregn som övergick i hagel när vi kom fram. Momentet som skulle utföras vid sjön där lunchen sedan skulle serveras, var apportering av en gigantisk pipande gummikorv (typ french hot dog) på flytbrygga. Att bara få in den i munnen var en bedrift i sig. Att sen matte också skulle springa med ut på flytbryggan när den skulle hämtas, bombarderade av jättehagel, gjorde ju inte uppgiften lättare. Min matte är inte särskilt smidig, om ni förstår vad jag menar, och flytbryggan kom i rejäl gungning när hon klampade efter mig ut. Momentet skulle utföras på tid, bästa tid skulle få 10 p osv, och jag tappade den förb... e korven tre gånger innan vi kom in, så vi fick betyg 2. Matte var väl inte så nöjd med det, men vi klarade i alla fall uppgiften. Lunchen avnjöts i samma väder, liksom en stunds vila. På grusparkeringen skulle vi genomföra momentet linförighet, innan vi fick ge oss iväg på nästa sträcka. Då skriker någon: Han körde på henne! Det var Kajsas matte Åsa, som hade blivit överkörd!!! av en galen båtägare. Det blev till att ringa polisen, och tiden gick. Åsa lindade sin värkande vrist och fortsatte i alla fall - är man Briathlet så är man. Vi fick betyg 9, eftersom jag satte mig lite snett vid en höger om halt och släppte en aning vid ett tillfälle. Det är lite annorlunda att träna så här, men det är kul!

Med kartan i högsta hugg gick vi vidare det nu vackra vädret. Terrängen var lite jobbigare nu, traktorspår och en hel del lera - men vi höll oss hyfsat torra och fina - solen hade torkat mattes kläder efter ösregnet vid lunchen.  Snart hann Calle och Rita ifatt oss igen, trevligt med lite sällskap. Vi tog det lite lugnare nu, Rita och jag. Dom tvåbenta kände av att fötter och ben hade blivit väl använda, och det var inte utan att jag också hade lite trötthetskänsla, även om det var mycket svårt att erkänna.  Framme på stationen, utan prickar, men väldigt trötta och varma. Ett dopp i bäcken skulle sitta fint, men först skulle ett moment utföras, nämligen budföring, på samma sträcka som inkallningen hade varit. Utan störning... Jag sprang som ett skållat troll till mottagaren, men tyvärr så tjuvstartade jag tillbaka - betyg 6. Jaja, man kan ju inte vara på topp jämt, som matte brukar säga. Fika till dom tvåbenta, köttbullar till oss fyrbenta, allt för att hålla energin vid liv. Men vi är ju briarder, och det ska till mer än en "skogspromenad" för att köra slut på oss.

Sista sträckan var GRYM. Det finns inte så många långa uppförsbackar med djupa traktorspår över kalhyggen i hela Sverige, som just på den biten. Vi gick och gick och gick... Efter en stigning motsvarande Fritt Fall på Gröna Lund, sa matte till Calle ( som hade hunnit ikapp igen) att dom kunde få hämta henne med helikopter när som helst nu, för inte ett steg till tänkte hon ta. -  Jomen, kom igen nu, sa Calle, och på något obegripligt sätt, med ren viljestyrka, lyckades vi komma i mål med Marselaisen rungande i öronen. INOM TIDSRAMEN!!!! Alltså inga prickar! Matte blev parkerad i en stol, vattnad och utfodrad med en kaka, innan det var dags för dagens sista moment: uppletande av udda föremål. Jag vet inte riktigt vad för saker det var, för jag plockade inte upp en enda, även om jag markerade var dom fanns. Men jag hörde av dom andra att det bl. a hade varit en leksaksbil i plåt... Jag var så trött, så matte sa att jag såg ut som Olga brukar göra, alldeles innan hon ska sova på sidan i bilen... Ögonen var helt tomma... Jag fick min kvällsmat, sen ville jag sova i tältet. Dom tvåbenta firade med diverse franska ostar och dito vin, innan det blev dags för själva grillningen. Sen satt dom och pratade hund långt inpå småtimmarna. Fast min matte kom och la sig hos mig redan vid 12-tiden, för hon var helt slut. Så gott vi sov.... Förlåt Jessica och Marco, om vi snarkade...

Morgon dag två - vi kravlade ur tältet, matte jobbade säkert en kvart bara med att få på strumpor och byxor... - Åh nej, sa hon, jag borde stretchat igår.... Men efter frukosten och ett par Alvedon fick hon rätt bra ordning på kroppen igen, så nu var vi fit for fight igen. Men jag ville inte ha någon frukost... Första momentet denna morgon var "Enskild  platsliggning med störning". Den som har varit med på Briathlon vet då att störning kan betyda precis vad som helst. Matte lämnade mig liggande, och ingenting hände. Förrän efter en minut... Då kom en liten nalle åkande i ett snöre över vägen, alldeles framför mig. Med stor förvåning över detta, låg jag och tänkte på de störningar som jag hade fått träna på innan vi åkte... Olgas matte Eva utförde nämligen  först ett fristående gymnastikprogram framför mig, sen släpade hon ena benet efter sig samtidigt som hon gick runt mig, för att därefter avsluta med att rusa runt och låta som en indian. Så detta var INGEN STÖRNING för mig. Betyg 10!

Dagens vandring skulle genomföras i par, vi fick gå tillsammans med Eva och Kruzzidull. Kruzzan är en kul tjej med fart och fläkt, och våra mattar gick och pratade och hade trevligt. Och vad bra dom var på att läsa kartan! Jaa, det blir nog O-Ringen nästa år.. hihi. Det var inga som helst problem att hitta till lunchstationen, men det var lång väg att gå, och mycket grusväg var det. Men vilken fantastisk natur! Innan lunchen serverades, skulle vi utföra fritt följ med hopp och inkallande i skogen. En bana var lagd, och man skulle först gå 5m fritt följ,  sen kommenderades hopp, sen 3m fritt följ, sen hopp tillsammans med matte och sen halt. Sen sa matte sitt kvar, och gav sig iväg åt vänster framför  mig. Två varv runt trädet, kommenderade Kattis, och matte gick och gick... Det var många varv, så Kattis, och då sa matte något som jag uppfattade som  "Ruffa kom" , men det var inte det hon sa.... så det blev en 8... Men det gjorde inget, för det var en sån härlig dag, och vår placering var ganska klar redan. Lunch. Åh, vad gott, sa dom, och jag håller med, för jag fick halva mattes portion, jag hade ju inte ätit, och matte var orolig för att jag inte skulle orka om jag inte hade något i magen. Så går det till att skaffa sig lite människomat - haha! Lite vila vid den vackra Dammsjön, innan det var dags för  "Skogsapportering". Det gick till så att en stor apport kastades 10 meter in i skogen, och så kommenderades apport. Inget konstigt egentligen, men jag var trött, och då tenderar jag att slarva, och släppte den vid mattes fötter, så det blev tapp, Dk och betyg 7.

Sista etappen i tävlingen gick vi tillsammans med Mi och Ruzzin. Ruzzin är mamma till Kruzzidull, och har lite mer pondus än vi ungtikar. Så jag höll mig lite på min kant, och vi hade en trevlig promenad tillsammans. Dom här tvåbenta var tillsammans också jättebra på att läsa kartan, och än en gång fick vi vår långa vandring höra Marselaisen när vi passerade mållinjen. Nu gällde det, vilka skulle hamna på 1:a plats? Det stod mellan Calle & Rita, Jessica & Marco och Mi & Ruzzin.  Det blev ett avgörande i skottkärran. Den som kunde köra sin hund längst i skottkärran fick 10p. nästa fick 8 osv. Det blev Jessica och Marco som vann! Vi fick ihop betyg 5, inte illa med tanke på att jag aldrig har varit i en skottkärra... På andra plats hamnade Calle & Rita, och på tredje Mi & Ruzzin. Vi hamnade på en 6:e placering med 64p, och det tycker jag var bra jobbat, jag är faktiskt fortfarande en mycket ung hund....

Ruffa -05 (med lite hjälp av matte Eva)

Tillbaka till Livet enligt Ruffa