Briardläger 2005
För första gången skulle jag få åka på spårläger i Västervik. Matte hade inte heller varit just där, men hon var full av förväntan och på ett alldeles strålande humör hela vägen upp till Västervik. Det innebär Gyllene Tider på väldigt hög volym i bilen, och så sjunger hon hellre än bra, och högt... Men jag är van, och brukar sova gott i alla fall. Det tog rätt lång tid, för matte hade glömt en del grejor och fick därför stanna och proviantera både i Kalmar och Oskarshamn - men vi hann fram lagom till tipspromenaden. "Vår" grupp bestod av fr. vänster: Lena med Rocky, Annica med Fabler, Matte och jag, Sofia med Viper, Marie med Buddah och Humlan, vår instruktör Tina med fuskpälsen Vilde, Calle med Rita och Siv med Tösen. De sistnämnda hamnade bakom oss på bilden, och syns tyvärr inte här... Vi vann INTE tipsrundan, men vi hade ändå väldigt trevligt. (Tävlingsinstinkten vilar aldrig...)
Vi bodde jättefint i Marsbäcken, två personer och två hundar i varje rum - helt perfekt! Matte och jag delade rum med Lena och min bror Rocky, och han hade en hel hög med roliga leksaker hos sig... hans matte köpte till och med en prutt-tupp åt honom på Jami hundsport, och den hade våra mattar väldigt kul åt. Den lät som den kallades... prrrrffff - gissa hur mycket fnitter det kan bli av ett sånt ljud...
Hmm, orättvist tyckte jag, men å andra sidan så sov
jag i mattes säng i stället för på golvet. Jag visste ju att
matte hade en del ojämnheter i skinnet, och lite peeling skadade nog inte!
Och hon var ändå så trött på kvällarna, så hon märkte det nog inte - eller
om hon bara försökte ignorera grustaget, jag vet inte! Numera är hon jättelen över hela kroppen... hihi.. om ni förstår
vad jag menar... mycket grus...
Vi gjorde lite nytta också - även om det låter som det var ett matläger... Spårmarkerna var helt super, och vi gjorde många trixiga och roliga spår - inga långa alls, bara "hjärngympa". Vi blev mer och mer skärpta, och inställningen ändrades från "nu ska vi bara spåra" till " mej lurar du inte" - förledningar, bus och köttbullar avlöste vartannat i spåren, och alla lärde sig något nytt. Våra mattar och en husse (Calle var ensam kille i tjejgänget) vår helnöjda.
Vi tränade lite lydnad
också - Tina hade bl a många bra idéer om apportering - vilket har
resulterat i att jag har slutat tugga på apporten, och har numera högsta
fart in till matte med den! Gissa om hon är nöjd... Buddah, Marie, Viper, Sofia och jag studerar Siv och Tösen när de går från klarhet till klarhet - dvs KORV ÄR GOTT!
Det blev ett oförglömligt läger - och vi kommer tillbaka nästa år - var så säkra!
Tillbaka till Livet enligt Ruffa
|